Utbrott igen

Jaha, igår fick jag ännu ett utbrott, inte enbart orsakat av hormoner utan även av lite smärta. det märks verkligen att jag har gått upp i vikt nu, jag är så otroligt jäkla klumpig hela tiden. Tappar saker, går in i saker, snubblar och gör mig smått illa var och varannan minut pga av min ovana kroppshydda. För ett tag sen bestämde vi oss för att vi skulle ta bort en av garderoberna i sovrummet och Stefan bad mig att föja med som moraliskt stöd. Det var hans garderob nämligen och hans kläder som skulle städas ut. Jag har ju såklart också garderober där inne så jag tänkte passa på att plocka fram lite amningslinnen och amningsbh:s när vi ändå var i farten. Sagt och gjort. Några av mina garderober är så höga att jag behöver stå på en stol för att nå uppp och när jag skulle ställa in en påse med urvuxna barnkläder (Hildings) högst upp i garderoben så höll den på att ramla ut igen. Så jag tänkte att jag får ta stolen (som stod en bit därifrån) och ställa mig på den så att jag når upp och kan trycka in påsen. Eftersom att jag stod med händerna uppåt för att hålla påsen på plats så var jag tvungen att använda höger ben för att dra stolen till mig och när jag hade fått den på plats så tar jag ett rejält kliv upp på stolen och PANG! Där var ju en skåpslucka som stod öppen och träffade mig rakt i skallen! Av ren reflex så släppte jag kassen och tog mig i huvudet vilket resulterade i att kassen med ihopvikta kläder ramlade ner på mig och sedan ner i golvet och skapade en matta av kläder över hela golvet! Stefan sa åt mig att lägga mig på sängen och ta det lugnt och inte göra nåt, så jag la mig där och grät. Jag grät inte så mycket över att det gjorde ont i huvudet utan mest för att jag var arg på mig själv som är så klumpig och för att jag skulle bli tvungen att vika ihop de där jäkla kläderna IGEN. Stefan la sig brevid mig på sängen och höll om mig och skrattade och jag skrattade och grät om vartannat. Alltså ena stunden grät jag hysteriskt så jag hulkade och nästa sekund så skrattade jag åt allt.

Idag är humöret stabilt (än så länge) och jag har bara slagit mig lite lätt en gång hitills. Jag har en bula i huvudet men det känns bara av då jag kammar håret:) Jag vågar inte hoppas på att det är sista gången där här graviditeten som hormoner och klumpigheter spelar mig spratt för igår fick jag en känsla av att vi kommer att gå över tiden. Så jag har minst 15 dagar kvar av graviditeten så jag hinner nog med fler utbrott innan bebis är här.

Har ni inte gissat på kön, datum, längd och vikt så gör gärna det genom att lämna en liten kommentar:)