Hemligheten

Jag tror mig ha kommit på hemligheten att klara av hus, hem, två barn och sig själv. Svaret är EFFEKTIVITET. Göra allt rätt, riktigt och snabbt. Finns inget utrymme för något annat och försöker man sitta ner en sekund så rubbas hela balansen och allt blir pannkaka.

Optimalt

Oh, jag älskar verkligen mitt liv just nu, tänk att man har fått möjligheten att få två helt fantastiska underbara barn.

Hade Stefan bara haft ett jobb så han kunde komma hem varje eftermiddag och om jag haft min familj lite närmre så hade livet varit helt optimalt:)

Stefan är ju i Skellefteå och jobbar hela veckan så jag är ensam med hus och barn. Det gick himla bra igår ändå men jag kände verkligen att jag saknade Stefan dunder mycket. Det är rätt svårt att ge uppmärksamhet till en livlig två-åring med en snuttande bebis i famnen och samtidigt försöka hinna laga middag och dessutom få i maten i både Hilding och mig själv. Nu flöt det som sagt ganska bra igår men det känns inte riktigt optimalt, varken för Hildings, Isoldes eller min skull. Men men.

Är det någon annan som känner sig lite ensam så får ni gärna komma hit på en bit mat eller fika:)

"All over the place"

Idag har vi haft eldprov här hemma. Första dagen hemma ensam med båda barnen utan timmarna på dagis och dessutom utan Stefan hemma som är i Skellefteå och jobbar. Dagen har iaf flutit på superbra och läggningen av Hilding (som jag fasat för mest) gick superbra den med. Lillan är ju rätt sällskaplig av sig om kvällarna och vill gärna ligga vid bröstet mest hela tiden så att smita ifrån henne för att lägga Hilding under en halvtimme/timme trodde jag inte skulle vara möjligt. Men efter en amning vid sju-tiden så somnade hon och jag kunde lägga Hilding utan gråtande bebis:) Jag hann till och med smita ner i källaren och starta en brasa i pannan innan hon vaknade för mer mat. Nu ligger hon här i soffan brevid mig och sover igen.

Vilken nyhet imorse förresten, att kronprinsessan och Daniel fått sin lilla prinsessa. Det var en glädjande nyhet tycker jag och jag fick allt lite tårar i ögonen när jag hörde Daniel berätta det vid presskonferensen.  Hormonstint och känslig som man är:) Spännande att se vad det blir för namn på tjejen.
Undrar förresten hur länge han kommer få kommentarer om sitt uttryck "all over the place" hihi.

Ang. namn så är vi fortfarande inte överens om namnet till vår prinsessa. Jag vill att hon ska heta Isolde och Stefan vill att hon ska heta Elsa. Jag vet inte hur jag ska övertala honom riktigt och jag är inte beredd att acceptera hans namnförslag heller. Hehe. Jag sa till Stefan igår att jag får smita iväg och döpa henne i smyg;)
Vilket namn tycker ni? Isolde eller Elsa?

Första natten

Inatt var det dags för mig att sova ensam i huset sedan branden och det var ingen lätt match. Redan när jag kom hem så började mina hjärnspöken att spela mig spratt och jag hörde konstiga ljud hela kvällen. Jag hade nog tänt alla lampor som gick att ha tända igår kväll och släkte bara ett par innan jag gick och la mig. Det blev en ganska sen kväll för jag ville verkligen vara riktigt trött innan jag la mig i sängen så klockan hann passera midnatt innan jag till slut gick och la mig. Innan jag la mig så tog jag upp Hilding från hans säng och la honom i våran, då kunde jag ligga och titta på honom en stund och lyssna till hans snarkningar istället för andra mystiska ljud. Jag kan ju inte påstå att jag sov jätte bra men jag somnade åtminstonne.

Tänk att i över 1 år och 4 månader så har jag sovit själv från och till i husett utan större besvär, inte varit särskilt mörkrädd alls men igår var jag nästan hysterisk ett tag. Jag ringde Stefan 100 gånger så han fick lugna mig och sedan ringde jag hans syster och hörde om inte hon kunde komma över och sova i huset men hon var hemma med Fredrik så då ville jag inte tjata på henne:) Hon lät så lugn på rösten iaf så det lugnade mig en aning.

Det är inte att det ska börja brinna igen som skrämmer mig, det är känslan av att det skulle vara en inkräktare i huset som är så obehaglig. Jag tror det beror på att den natten då jag vaknade och det visade sig brinna i huset så var det ju ett konstig ljud jag hörde och det ljudet trodde jag kom från att någon hade brutit sig in i huset. Min första tanke var liksom att det var någon obehörig där och det är den känslan som fortfarande sitter i sedan dess. Skit jobbigt!

Hur som helst så klarade jag ju faktiskt av natten så jag får ge mig en klapp på axeln och hoppas på att andra ensamma nätter fungerar lika bra eller bättre. Det borde ju bli bättre och bättre för varje gång i alla fall.

Tvillingmamma

Jag vet inte om jag har nämnt det men förra veckan fick jag agera "tvillingmor" för ett par timmar då jag passade Hildings polare Gabriel (1 mån yngre än Hilding). Det var fullt upp kan man säga men det gick ändå väldigt bra. Det allra lättaste var när de satt vid matbordet och åt, då satt de nöjda och glada och kom inte åt varandra med några tjuvnyp. Dessutom hade man koll på båda två samtidigt:) Här kommer ett par bilder från vår dag.