Inatt var det dags för mig att sova ensam i huset sedan branden och det var ingen lätt match. Redan när jag kom hem så började mina hjärnspöken att spela mig spratt och jag hörde konstiga ljud hela kvällen. Jag hade nog tänt alla lampor som gick att ha tända igår kväll och släkte bara ett par innan jag gick och la mig. Det blev en ganska sen kväll för jag ville verkligen vara riktigt trött innan jag la mig i sängen så klockan hann passera midnatt innan jag till slut gick och la mig. Innan jag la mig så tog jag upp Hilding från hans säng och la honom i våran, då kunde jag ligga och titta på honom en stund och lyssna till hans snarkningar istället för andra mystiska ljud. Jag kan ju inte påstå att jag sov jätte bra men jag somnade åtminstonne.
Tänk att i över 1 år och 4 månader så har jag sovit själv från och till i husett utan större besvär, inte varit särskilt mörkrädd alls men igår var jag nästan hysterisk ett tag. Jag ringde Stefan 100 gånger så han fick lugna mig och sedan ringde jag hans syster och hörde om inte hon kunde komma över och sova i huset men hon var hemma med Fredrik så då ville jag inte tjata på henne:) Hon lät så lugn på rösten iaf så det lugnade mig en aning.
Det är inte att det ska börja brinna igen som skrämmer mig, det är känslan av att det skulle vara en inkräktare i huset som är så obehaglig. Jag tror det beror på att den natten då jag vaknade och det visade sig brinna i huset så var det ju ett konstig ljud jag hörde och det ljudet trodde jag kom från att någon hade brutit sig in i huset. Min första tanke var liksom att det var någon obehörig där och det är den känslan som fortfarande sitter i sedan dess. Skit jobbigt!
Hur som helst så klarade jag ju faktiskt av natten så jag får ge mig en klapp på axeln och hoppas på att andra ensamma nätter fungerar lika bra eller bättre. Det borde ju bli bättre och bättre för varje gång i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar