Ostabil

De senaste dagarna så har mitt psyke inte varit det starkaste direkt. Jag har varit så himla skör och oroat mig för precis allt och ingenting. Det är väldigt jobbigt att hela tiden tänka på hur farligt det är att leva, hur snabbt livet kan ta slut.
Nu ska jag snart få ett till barn till denna världen och ha ytterligare en person att älska och vara rädd om. Vetenskapen om att det inte går att skydda dem man älskar från allt ont är jobbig alltså.

Jag vet ju att det inte går att gå runt och vara rädd och orolig jämt men ibland hamnar man i en spiral och det känns som att man inte kommer ur den. Är det bara jag som känner så? Och när man är som värst skör så läser man om små barn som dör i cancer... livet är fasiken inte rättvist. Hur överlever man en sån tragedi. Jag dör bara av att läsa om det.

Igår började jag iaf känna mig lite starkare så jag hoppas att jag börjar oroa mig lite mindre nu.
Och imorse fick äntligen min syster lämna sjukhuset och åka hem för att börja sitt "nya" liv med en egen familj :)

Min graviditet flyter på och jag tog nån ny bild nu i veckan som jag tänkte lägga upp här. Bilden är från v23 (22+5)

Sen jag gjorde graviditetstestet så har jag varit 110% säker på att det är en pojke i min mage men nu börjar jag känna mig lite osäker, kanske är det en tjej ändå?