Efter att vi kom hem från Rättvik i onsdagsnatt så var jag sjukligt trött i torsdags och i fredags. Min sjukliga trötthet gjorde mig lite låg och på ett ganska kasst humör, speciellt under torsdagen. Jag trodde inte att det märktes så mycket men på torsdagkväll när vi gick och la oss så sa Stefan till mig att jag var världens surkart som inte hade dragit på läpparna en millimeter under hela eftermiddagen. Så det märktes visst. Jag tror att jag känner lite inre stress på grund av den ovissa framtiden och dundertrötthet på det gjorde väl inte saken bättre.
Nu är humöret bättre i alla fall och jag hoppas att vi är mer visa om framtiden inom två veckor. Gärna tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar