Vurpan

Jag har faktiskt ingen träningsvärk alls efter skidåkningen igår, däremot så är jag väldigt öm i ena låret efter vurpan jag drog här hemma igårkväll. Vi skulle gå ut till vedbon och hämta lite ved och då måste vi passera gäststugan där en grävling har gjort sitt gryt. Jag var supernervös att gå förbi och på tillbaka vägen så gick jag efter syrran. Jag hade lastat famnen full med ved för att bara behöva gå en gång. Precis innan jag ska passera grytet så börjar Jenni att skälla som en hund (för att skrämma grävlingen så att den ska hålla sig hemma och inte komma upp och bita oss). Då får jag ju panik, inte nog med att det är skymning (alla rovdjurs vakna tid) alla vet väl att rovdjur vill attackera när de hör en hund som skäller?! Paniken i hela kroppen får mig att börja springa och då trampar jag ner i ett hål och faller huvudstupa framåt. Veden far åt alla håll och jag försöker hålla i så mycket som möjligt samtidigt som  jag försöker komma upp. Ingen lätt kombination. Syrran fick sig ett gott skratt, jag också för den delen (när jag väl var i säkerhet) och idag vaknade jag med ett fett blåmärke på låret.