Pang!

Vilken natt det har varit. Hilding har blivit lite förkyld igen eller har åtminstonne fått tillbaka hostan. Speciellt på nätterna och inatt vaknade han varje timma. Tror ni att jag höll på att bli tokig eller?! Vid 2-tiden fick jag nog då stegade jag upp, bäddade till vagnen och la honom där i och rullade upp och ner för trösklarna. Som att det skulle hjälpa mot hostan. Stefan hörde hur Hilding skrek och hur vagnen rullade över trösklarna så han vaknade och tog över rullandet medan jag fixade lite välling och sansade mig. När jag väl satte mig i soffan med skrutten i knät och gav honom mat och fick i honom lite hostmedicin så somnade han tillslut i min famn. Men han andades jätte ansträngt och hostade titt som tätt så han fick fortsätta sova brevid mig i sängen och han sov hela 3 timmar i sträck innan han vaknade nästa gång. Halleluja!

Inatt när det var som värst så tänkte jag att nu pallar jag inte mer. Jag har inte sovit en hel natt på minst 7 månader! Tre gånger har jag haft turen att få sova 5 timmar i sträck, annars vaknar han fortfarande varannan timme och ska ha mat. Eller han vaknar inte, han vill bara ha mat och så sover han vidare men JAG måste ju vakna. Jag tänkte att nu får de lägga in mig på rehab eller nåt, fick panik av tanken att Stefan skulle åka bort hela veckan, snön som måste skottas, huset som måste hållas varmt med eldning morgon och kväll och en unge som inte kan sova. Jag orkar inte! Jag har gått in i väggen!

Men imorse när vi klev upp tjugo över nio, Hilding och jag så var tankarna som bortblåsta och idag känner jag att jag klarar allt igen:)