tisdag 3 augusti 2010

En röst i mörkret

Vid fyra tiden inatt så vaknade jag av att Hilding låg och pratade för fulla muggar. Efter 20 minuter tröttnade jag lite grann och klev upp för att hämta honom och då möts jag av världens största leende:) Förstå att man blev varm i hjärtat! Då gick det inte att vara irriterad på att han var klarvaken mitt i natten.

Men så fort jag la han jämte mig i sängen så slutade han prata och somnade om:) Go ungen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar