Höggravid.

Jag tror att jag har kommit till det där stadiet som kallas höggravid nu. Konstigt nog så känner jag mig inte ett dugg höggravid. Visst är jag lite klumpig när jag ska i/ur sängen eller soffan, jag både känner mig klumpig då och ser på Stefans skratt att han tycker att jag ser lustig ut. MEN frånsett detta så känner jag mig inte alls sådär jobbigt höggravid som många snackar om. Det är ju för tusan bara 25 dagar kvar till BF idag och jag mår enligt vissa "oförskämt bra". Varför säger man så?

Åter till ämnet, höggravid. I lördags när jag jobbade på mässan var det en dam som skrek åt mig att det såg ut som jag skulle föda på stället. Och vart jag än går, på mässan eller som idag, utanför banken så stirrar folk på mig. Är det för att jag är så jäkla snygg eller är det min höggravida mage? Ingen aning men jag tycker att dessa dömmande blickar börjar kännas ganska jobbiga. Speciellt eftersom att jag inte förstår vad de vill säga.

Jag känner mig som sagt inte ett dugg höggravid ännu och jag njuter fortfarande av kulan och dess innehåll.

Så "oförskämt bra" eller inte. Jag mår bra, är nöjd, känner lycka och ser framemot att få flytta in i huset och snart få en alldeles egen liten bebis.