Mysteriet på Albäcksgatan

Redan i fredags så kände vi att det började lukta konstigt i trappen. Stefan trodde att det var jag som hade ätit makrill i tomatsås på mackan, som gjorde att hela trappen stank. Men vi insåg ju ganska så snart att det inte luktade inne i vår lägenhet.

Sen har jag inte tänkt så värst mycket på lukten förens idag när jag kom hem från jobbet. Det luktade pyton alltså.

Min fantasi började skena iväg. Det måste ju vara såhär ett lik luktar. Jag var helt säker. Jag ringde Stefan för att förankra min teori och få bekräftelse att det kunde vara så men han svarade inte. Helt rådlös fick jag helt enkelt försöka glömma saken men det gick ju sådär. När jag stod i duschen så tändes helt plötsligt displayen på mobilen, helt utan anledning och sen när Stefan ringde så började min telefon pipa hysteriskt. Ett ljud som bara jag kunde höra, inte Stefan.
Jätte mysko. Och jag tänkte genast "det är såklart den döda tanten i lägenheten som försöker kontakta mig och tala om att min teori är rätt".

Jag blev tvungen att sluta prata med Stefan, klä på mig och springa ner för att knacka på vår ordförande i föreningen. Han var såklart inte hemma men när jag var påväg upp igen så mötte jag en dam med ca 10 kassar skräp. Där var lukten! Inte nog med stanken av sopor, det stank spya också. Usch!
Jag sa förståss att nu förstod jag var stanken kom ifrån och att jag trodde att någon hade dött här. Då berättade hon att det var hennes dotter som hade blivit sjuk och inte klarade av att göra någonting. Herre Jisses, hon måste verkligen vara dålig. Stackarn att få ligga där inne i det sopberget.

Hur som helst så är jag glad att hela mysteriet löste sig. Jag var riktigt skraj där ett tag och tänkte att jag skulle aldrig kunna somna inatt.

Vilken action, vilken dramatik.